din vän pessimisten

Lägg dig där
Röda maj, värmen erövrar stan
Bland fanor stöveltramp hör jag din puls
Det är då jag önskar att jag kunde stanna tiden
Tysta alla nätverk, stoppa trafiken, en stilla bön om lugn igen
Att kunna ta besvikelsen

Blås din vind ur din tro på
att tron i sig själv räcker till
Att någon i sig själv kan vara nog
Och jag, jag står maktlös inför kärleken igen
Man blir ödmjuk inför kraften i rörelsen
Om man tror på någonting som du gör
Att aldrig någonsin ge upp

Om jag hade lite kraft kvar att ge dig
Om jag hade lite hjärta att dela med mig
Om jag hade lite kärlek så var den till di

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0